Pomona swapmeet

I söndags var vi i Pomona, för där skulle det vara swapmeet. Så efter att ha försovit oss 2 timmar, så kom vi dit 2 och en halv timme innan de stängde. Men vi hann se rätt mycket endå. Fasen vad stort det var!


Fanns gott om häftiga bilar.


Superlåg folkabuss.




Fanns gott om gamla bildelar. HIttade en gangsterkeps till Mathias lillebrors Cadillac -50.












När det stängde där, åkte vi mot Los Angeles. På måndagen skulle vi nämligen hämta upp Tony&Robin på LAX.

Catalinor

I lördags roade jag mej med att tvätta och städa båda våran Catalina och Tonys Catalina. Finfina blev dem.

San Diego Zoo

En väldigt varm dag förra veckan, var vi på San Diego Zoo.


Vi började med att åka den guidade bussturen, runt nästan hela parken. Sen gick vi runt lite överallt. Såg till exempel elefanter, vårtsvin och flamingos. Flamingos luktar föresten väldigt illa.


Vi gick nästan vilse i exotiska djunglar med stigar i ett enda virrvarr.


Sedan var vi ju tvungna att åka skyliften, som tog oss till andra sidan parken. Man var svinhögt upp.




Sedan såg vi surikater, svinstora kondorer som badade, små kängrur som såg ut att ha tråkigt och trötta hyenor.


Ödlor som låg på spaning, pandor som mest gillade läget och käkade bambu, isbjörnar som lekte med plastkonor och små, men även stoooora sköldpaddor. Panda bilden vill jag förresten tillägna fina Dejana.


En himla fin Jaguar, dock var det tråkigt staket ivägen.


Påfåglar spatserade runt lite här och där, och de är ju faktiskt väldigt fina djur.

Sedan var det stängningsdags, så vi och alla GALNA mexikanska skolbarn som var på utflykt, fick lämna parken. och jag överdriver inte när jag säger att det var tokiga skolbarn verkligen överallt, och de sprang runt som idioter, skrek, knackade på glasen till alla stackars djur och skrek lite till. Men de hade nog jävligt kul iallafall.


Vi kände för lite donuts, så vi åkte till YumYum för att inhandla detta sockerbegär.


nomnom

Buick nr.1

Här är en utav alla 4 Buick 59:or som Mathias har köpt. Ja, han har köpt fyra stycken, tokig är han.

Detta är en Electra 225:a han hittade på eBay. Lite att göra dock, som ni kanske ser. Men han är lika glad för det.

La Jolla

I onsdags var vi i La Jolla igen, för att besöka grottan där.


vi gick ner för den långa, branta gången.


När vi kom ner var det inte så var det inte så häftigt som vi trodde. Men det var ju fint iallafall.


Efter en stund gick vi upp igen, och det var svettigt, fuktigt och svettigt.


La Jolla som förresten uttalas La Hoya, är så fint!






Vi bestämde oss för att äta lunch här, på The crabcatcher med havsutsikt och allt. Jag åt fish&chips och mathias åt en crabsandwich.


Sedan åkte vi vidare till Birch Aquarium.


Tittade på maneter tillexempel.




Stora akvaruim.


mini-mini maneter som såg ut som snöflingor.


Sjöhästar är så vackra djur, blir helt fascinerad.


När man ser en sån här skylt blir man inte så glad, fast glad endå för att de värnar om djuren.

Watts towers

" I build the tower people like, everybody come." - Simon Rodia

Innan vi lämnade Los Angeles för denna gången, var vi och kollade på Watts Towers som en man vid namn Simon Rodia har byggt.

Han imigrerade från Italien runt 1900, och 1927 köpte han en triangulär tomt i Los Angeles och påbörjade sitt mästerverk.


Han har byggt allting för hand, ingen hjälp utav några slags maskiner. Använt stålröroch ståltråd till stommarna och betong utanpå, sedan är det dekorerat med glas, flaskbottnar, krukskärvor, trasiga koppar, snäckor, trasiga tekannor osvosv. SÅ HIMLA VACKERT! Konstnären inom mej jublade.


Under dagtid jobbade han som byggnadsarbetare, och när han kom hem byggde han på sina torn. Han har gjort allt på sin egen fritid. Det tog dock hela 34 år innan det blev färdigt.


Det högsta utav tornen är ca 30 meter. Han kallade sitt verk för "Nuestro Pueblo", vilket betyder "our town".


1955, 75 år gammal, överlämnade Rodia sin tomt med tornen på till en granne och lämnade stan. Det var länge bestämt att tornen skulle rivas, men en grupp människor kämpade för att få ha dem kvar. Idag är de klassade som ett historiskt landmärke, och som ett historical/cultural monument och får inte röras.


Vad man vet, återvände aldrig Rodia till sitt livsverk. 1965 gick Simon Rodia bort i Martinez, CA.


Helt galet fint.

"I had it in mind to do something big and I did it." - Simon Rodia